Ju oftare man försöker desto oftare misslyckas man

Jo, det är sant. Ju mer man försöker åstadkomma saker, desto oftare misslyckas man. Om man vill vara entreprenör, företagare eller åstadkomma stora saker blir det ännu svårare. För stora saker är också ännu svårare att lyckas med. Och så misslyckas man ännu oftare.

Garfield Minus Garfield

Den person som lyckas är den som aldrig gav upp.

Galna Filosofer – Diogenes

Diogenes av Sinope var möjligen den mest galna filosofen som någonsin levt. Han var en filosof som hatade materialistiska saker. Han bodde i en tunna och var inte bunden vid materiella ting.

”Den naken cynikern fruktar ingen eld för sin tunna; om den går sönder kommer han att bygga ett nytt hus åt sig själv i morgon, eller reparera det med klämmor av bly.”

Juvenal, Satires (XIV.308ff)

Cynikern Diogenes.

Diogenes var cyniker. Filosofin som kallas cynism har fått sitt namn från det antika grekiska ordet för ”hundliknande” κυνικός (kynikos) på grund av cynikernas förkastande av traditionellt ”socialt acceptabelt” beteende, att offentligt göra vad andra trodde bara borde göras privat – Om överhuvudtaget.

Det finns många coola historier om denna uråldriga galning. Han lär ha suttit framför sitt tunnhus när Alexander den Store erbjöd honom att ge honom vad han ville. Men han sa bara åt Alexander den Store att gå iväg, eftersom han blockerade solljuset.

Diogenes hade just offentligt hånat hela den civiliserade världens ledare och kommit undan med det. Det var verkligen inte första gången som Diogenes sa något stötande – han var det ultimata trollet, känt genom historien för sina avsiktliga provokationer, kvickhet och mycket ovanliga beteende.

Han levde som tiggare och ansåg att extrem fattigdom var en stor dygd. Han betraktade sociala konventioner och mänskliga prestationer med stort förakt. Platon, hänvisade till Diogenes som ”Sokrates blev galen”.

Att säga att Diogenes var excentrisk skulle vara en underdrift, men det fanns en metod för hans galenskap. Hans livsstil och läror visade sig vara en mycket effektiv social kommentar om hyckleriet, dubbelmoralen och dekadensen i samhället i Aten vid den tiden.

När Diogenes såg ett barn dricka ur sina händer, kastade Diogenes bort sin bägare och anmärkte: ”Ett barn har slagit mig helt enkelt.” När han blev inbjuden till Platons hus, trampade han på hans matta och sa att han därigenom trampade på Platons fåfänga, till vilket Platon svarade ”Hur mycket stolthet du utsätter dig för att se, Diogenes, genom att verka inte vara stolt.” Till Platons definition av en man som ett djur, tvåfotad och fjäderlös, plockade Diogenes en kyckling och förklarade: ”Här är Platons man.”

Varför ger folk till tiggare, frågade han, men inte till filosofer? ”För att de tror att de en dag kan vara halta eller blinda, men förväntar sig aldrig att de kommer att vända sig till filosofin.” Till en ung man som klagade över att han var illa lämpad att studera filosofi sa Diogenes ”Varför lever du då, om du inte bryr dig om att leva bra?” Av grammatiker var han förvånad över att de vill lära sig allt om Odysseus olyckor men ingenting om sina egna. Om matematiker, att de håller ögonen på himlen och förbiser det som finns vid deras fötter. Om talare, att de talar om rättvisa men aldrig utövar den. På frågan varför han ensam berömde en likgiltig harpaspelare, svarade Diogenes ”eftersom han spelar harpa och inte stjäl.”

På frågan om vilket vin han tyckte var trevligast att dricka, svarade Diogenes: ”Det som andra människor betalar för.” När han en gång åt några torkade fikon, erbjöd han några till Platon, vilket fick Diogenes att påpeka ”Jag sa att du kunde få en del av dem, inte att du kunde äta dem alla.” När det var rätt tid att äta, svarade han att för de rika, närhelst man behagar; för de fattiga, närhelst man kan. På frågan varför han tiggde framför en staty svarade Diogenes att han gjorde det för att vänja sig vid att bli nekad. Förbättrad för att ha betett sig oanständigt offentligt, beklagade han bara att han önskade att det var lika lätt att lindra hungern genom att gnugga sin mage. Och kritiserad för att ha druckit på en krog sa han att han också klippt sig på en frisörsalong.

Om den gyllene statyn av Phrynê i Delfi sades Diogenes ha skrivit på den: ”Från Greklands fridfullhet.” Och när han såg barnet till en kurtisan, som han jämförde med en ”dödlig honungsdryck”, kasta sten mot en folkmassa, ropade han: ”Se till att du inte slår din far.” När han såg en dålig bågskytt, satte han sig bredvid målet, så gå ur vägen. På frågan när en man skulle gifta sig svarade han att en ung man inte borde gifta sig ännu och en gammal man inte alls. På frågan varför han smorde sina fötter med doft, svarade han att han då skulle kunna känna lukten av det; om det var på hans huvud, skulle det bara passera in i luften ovanför honom.

Han svarade som en gammal man som borde vila, ”Vad, om jag sprang på stadion, borde jag sänka tempot när jag närmar mig målet?” Till någon som förklarade att livet var ett ont, rättade han honom: ”Inte livet självt, utan att leva sjukt.” På frågan varifrån han kom, sa Diogenes: ”Jag är en världsmedborgare” (kosmopolitisk), och när någon frågades om vilken sorts människa Diogenes var, gavs svaret: ”En galen Sokrates.”

Mår man bra så har man inget behov av att trycka ner andra

Om man mår bra så har man inget behov av att trycka ner andra. Så är det alltid.Om någon har behov av att trycka ner andra så är det alltid ett tecken på att något är fel. Att personen inte mår bra.

Jomenvisst, man kan ju tänka som så att det ligger i en människas personlighet. Så kan det väl vara. Men då skulle jag tro att det är något som ligger djupt. Kanske denne känner sig dåligt behandlad sedan barndomen eller är uppväxt med personer som har ett destruktivt, negativt beteende. Vissa ränder går tyvärr inte att tvätta ur.

Men såna personer som är väldigt negativa brukar vara så att de skyller bort sina egna problem på andra. Men om man lär sig att inte skylla ifrån sig och ta ansvar så mår man bättre och så har man inte länger något behov av att trycka ner andra.

Lyft up dig själv så kommer du att ha det lättare att lyfta upp andra.

Hur vet man om man är introvert eller helt enkelt inte gillar att prata med folk?

Ja, hur vet man sånt egentligen som om man är introvert? Jag gillar inte människor. Verkligen inte många i alla fall. Jag gillar inte att prata med folk. Jag är selektiv. Fattar inte folk sånt? Nä.

Jag är snarare som en katt. Jag vet vad jag vill. Lämna mig ifred. Vill jag komma så kommer jag. Om du tilltalar mig så kommer jag om jag vill. Fats jag gör det nog ändå.

Ibland vill man inte. Men man måste vara artig. Det är jag oftast. Fats inombords kanske jag inte alls har lust. Nä. Jag vill nog bara vara ifred i min inre värld. Och mysa. Som en katt. Miau.