René Descartes är ofta associerad med en konstig filosofi och extrem form av subjektivism som kallas solipsism. Detta eftersom hans filosofi innebär en stark betoning på subjektivitet och ens eget medvetande som det enda säkra.
Vad är Solipsism?
Solipsism är en filosofisk teori som härstammar från renässansen och utvecklades under 1700-talet. Den är en radikal form av subjektivism där ens eget sinne är det enda som kan veta med säkerhet att det existerar. Solipsismen hävdar att det enda som kan bevisas med säkerhet är ens eget medvetande och intellekt och allt annat, inklusive andra människor, naturen och världen runt omkring oss, är tvivelaktigt och kan inte bevisas existera.
Solipsismen ifrågasätter möjligheten att känna och förstå verkligheten utanför ens eget sinne. Det hävdar att vår förmåga att veta om verkligheten är begränsad till våra egna förnimmelser och intellekt och att allt annat är osäkert eller kan inte bevisas.
Solipsism är en svår teori att acceptera eftersom den ifrågasätter vår förmåga att veta om verkligheten och vår förmåga att kommunicera med andra människor. Därför är det inte en allmänt accepterad filosofisk teori. Men det har gett upphov till viktiga diskussioner om vår förmåga att veta om verkligheten och vår förmåga att kommunicera med andra människor.
Descartes var i alla fall nästan Solipsist
Descartes hävdade att det enda som kan bevisas med säkerhet är ens eget medvetande och intellekt, och allt annat, inklusive andra människor, naturen och världen runt omkring oss, är tvivelaktigt och kan inte bevisas existera. Han kom med det berömda uttalandet ”Cogito, ergo sum” (Jag tänker, alltså finns jag), för att visa att det enda säkra som kan bevisas är ens egen existens. Detta ledde till hans teori om att det enda säkra i världen är ens eget medvetande, och allt annat kan vara osäkert eller till och med en illusion.
Dessa idéer kan ses som solipsistiska eftersom de hävdar att det enda säkra som kan veta är ens eget medvetande och intellekt, och allt annat är tvivelaktigt och kan inte bevisas existera. Descartes teori är inte fullt ut solipsism men hans idéer är nära relaterade till solipsismen. Han ger inte en fullständig förkastning av verkligheten utanför ens eget medvetande, men hans teori ifrågasätter det och gör det svårt att veta om det existerar eller inte.